koo reiman
blogg
kaino@comder.com


2011-01-17

SVENSKA VARGJAKTEN/SLAKTEN
Åter en gång har de svenska skogarna blivit skådeplats för män som med stadig grepp om sin bössa och med fara för sina liv jagar varg, vilka har blivit laglig byte med direktiv direkt från självaste staten. 20 gråben ska fällas.
När jag läser om de nya hjältarnas bravuder minns jag vad som hände i tidernas begynnelse, närmare sagt i början av 90-talet när de Baltiska staterna fick sitt efterlängtat frihet. Innan dess i Estland hade jakten varit tillåten stort sätt bara för ryska armeoffiser och höga tjänsteman och vargstammen hade vuxit till så att den räcknades vara mellan 800-1000 djur. Med självständighet ändrades även jaktlagarna och estniska skog fylldes bland andra med finska och svenska hjältejägare som fram till mitten av 90-talet hade reduserat den estniska vargstammen under 200 djur. Jämfört med landets yta är 200 ändå flera gånger mer än vad som finns i de nordiska granländerna.
Men det som jag tänkte berätta är om en tidningsartikel som jag läste från en av de estniska dagstigningarna. Den handlade om ett äldre par som levde av småjordbruk och fårskötsel på trakterna nära den ryska gränsen. Där sprang vargar runt husknutarna på nattetid, och man kunde inte släppa ut sitt boskapp ens på dagarna utan att man höll vakt för att de inte blev vargmat. Men problemet var inte olösbart. De köpte litervis billigt parfym och hällde det över fären med resultat att inte ett enda djur blev fällt av gråben, inte trots att fåren fich stanne ute även på nattetid utan att någon höll vakt efter dem.
Vad kann man lära av artikeln? Enligt min mening i alla fall det att bössan inte är det enda alternativet för att lösa de problem som rovdjur orsakar.